Någonting som dykt upp i alla medier, som maskrosor i gräsmattorna, är kvarg. Den hyllas för att den är både god och nyttig, något som jag känt mig väldigt skeptisk till. 
I min lilla värld är kvarg (naturell) något man använder i december när man bakar goda, saftiga lussekatter. Men att den skulle vara god att äta direkt ur burken? Nja, knappast, jag har provat både en och två gånger.
När J kom hem från Elitloppet, som var på Solvalla, för någon helg sedan och sa att Arla hade stått vid entrén och bjudit på kvarg med blåbärssmak och att det var så gott så var min första tanke ”stackarn har fått solsting”. Samtidigt blev jag nyfiken, när J av alla människor, säger att det är gott då kanske det går att äta ändå. Tål att funderas på.
Idag gjorde jag slag i saken. Jag åkte och handlade efter jobbet, hittade färska jordgubbar och tänkte ”det är nu eller aldrig” Till min förvåning var det rätt utplockat i hyllorna, längst in, halvt gömd bakom lite keso, stod en sista förpackning med Lindahls vaniljkvarg. Jag tar med mig den, och jordgubbarna, till kassan, hoppar in i bilen och beger mig hemåt. Smått sneglandes på kassen.
Väl hemma traskar jag ner i källaren, till mitt provisoriska kök, vänder och vrider på burken, öppnar locket, drar av folien, luktar lite. Luktar riktigt gott, det är ju en bra början. Sköljer av en jordgubbe, doppar försiktigt och smakar. Åh hjälp så gott det var. Som en blandning av vaniljglass och yoghurt i ett. Dessert och frukost/lunch på en gång.
Så nu sitter jag här på verandan, mumsar kvarg och jordgubbar medan humlorna surrar i rabatterna.
Att byta ut en sallad eller och två mot lite kvarg och färska bär eller frukter till lunch i sommar ser jag som en belöning.