Efter en mörkt och deppig Januari känner jag att jag så sakta börjar komma tillbaka till mitt vanliga, glada jag igen. De senaste veckorna har allt känns jobbigt och tröstlöst. Jag har bara velat krypa upp i soffan och göra mig osynlig bakom filten. Men som sagt, nu börjar det kännas bättre. Jag har börjat komma igång med promenaderna – även lunchpromenaderna, något som jag aldrig kom igång med i somras efter semestern. Både igår och idag har jag traskat runt i mer än 1 timme. Lägg till solsken, klarblå himmel, plusgrader och fågelkvitter så förstår ni att det är svårt att inte känna sig positiv.
IMG_1305

IMG_1306After a dark and depressing January, I feel I’m slowly starting to come back to my normal, happy, self again. The last few weeks, I’ve felt that everything is disconsolately and boring. All I wanted to do was to curl up on the couch and make myself invisible behind the blanket. But as I said, it’s now starting to feel better. I’ve started with my daily walks – even my walks on my lunch breaks, something I never got back on track with after the summer holidays. Both today, and yesterday, I trudged around for more than one hour. Add to that, sunshine, a clear blue sky, a temperature above freezing and chirping birds and you understand that it’s not that hard anymore to feel positive.

IMG_1305

IMG_1306